Bladrillejakke

Bladrillejacke stickad på stickor 4, i ett superwashgarn från Drops. Det här projektet var inte vidare roligt, gänget är obehagligt undflyende och elastiskt att sticka med, men resultatet är gosigt mjukt och följsamt åtminstone.
 

Newborn Baby Vertebrae 2

Kelly Brookers mysiga mönster än en gång. Stickad med restgarner i ylle, resåren på stickor 1,5 och resten på stickor 2,5. Stickade den nerifrån och upp på rundstickor, steekade den och stickade på resåren runt om. De största missarna jag gjorde var att inte börja med ribbstickning i nederkanten, och att jag inte tänkte på att tröjan blev för liten för att kunna maskinsy innan jag klippte upp den. Jag tappade tålamodet och bara klippte, sen körde jag den i overlockmaskinen två gången och sen en raksöm på det. Garnet är också superwash, vilket inte lämpar sig för steekning eftersom det är så glatt, men jag ser tröjan litegrann som en provlapp. Och med det i åtanke, blev resultatet faktiskt inte så illa. De overlock-massakrerade kanterna har lagt sig tillrätta och väntar på ett förlåtande vävt band att täckas med. Det vita garnet räckte precis till mudden framtill, sen tog jag de resterna av det vinröda till en nederkant och det blev ca 20 gram över skulle jag uppskatta. Som ett rest-och-test-projekt ska vara.

Newborn Vertebrae

Färdigstickad Newborn vertebrae av Kelly Brooker.  Den är stickad i Marks & Kattens eco baby-ull på stickor 2 och 2,5. Det gick åt lite mer än två nystan vitt och ett halvt nystan svart, och då är nystanen på 25 gram, så det är ett perfekt restgarnsprojekt. Garnet är väldigt sympatiskt, mjukt och ekologiskt. Mönstret är bra i all enkelhet, jag la till lopp-mönstret själv och stickar gärna fler, med andra flerfärgsmönster.

En sak jag har problem med är att min stickfasthet skiljer sig mycket mellan stickning fram ch tillbaka, och rundstickning. Jag tror att det är extra tydligt i flerfärgsstickning, och särskilt här då jag stickat flerfärg även över aviga varv. I det här mönstret är det ärmarnas nedre 2/3 som stickas runt, resten stickas fram och tillbaka. Funderar därför på att nästa gång jag gör en Vertebrae, sticka runt och sedan klippa upp. Drar mig ju för detta eftersom jag vill kunna repa upp projektet om jag inte blir nöjd (typisk smålänning som tänker så, även på ett projekt som gör åt mindre än 75 gram garn), och för att jag misslyckats med att steeka en gång på ett helt otroligt tidskrävande projekt som tagit flera månader. Men detta är nog ett bra projekt att öva steek på tror jag.

Mönstret finns förutom för nyfödd också i varianter för mamma, bebis och barn. Koftan lämnar mycket bar hud över magen på bebisen vilket känns väldigt mysigt, för de stunderna man bär omkring på eller har den lilla liggande på sin mage. Jag tycker också det ser snyggt ut med den långa obrutna resårkanten runt nacke och frmstycken. Och så slipper man sticka knapphål och ha i knappar, något som alltid fördröjer ett projekt. Den här tog två kvällar att göra.

Färdig Siri-kofta

Koftan Siri som Linnea Öhman konstruerat! Stickad i Magasin duett Supersoft, färgen heter Pale oak.

Den andra koftan jag stickar. Mönstret är både vackert, annorlunda och roligt. Det var en rolig utmaning och jag är nöjd med att ha klarat av den. Dessutom blev storleken bra. Om jag stickar den igen så ska jag försöka göra den med markerad midja så den sitter mer figurnära.

Jag var lite skeptisk till att garnet kändes så strävt och väntar nog fortfarande på att det ska fluffa upp sig mer, så som jag läst att det ska. Men jag har tvättat koftan en gång och skillnaden mot innan tvätt är markant.

Vriden resår är snyggt tycker jag, för den ser mer "tight" ut än vanlig 1x1. Här i Siri går ju den vridna maskan igen både över hela det mönstrade oket, och i kanterna. Min favoritresåravmaskning fungerar som tur är bra även om resåren är vriden.

Jag ändrade inget i mönstret, om inte knapphålsmetoden räknas men det tycker jag knappt. På tal om knappt är knapparna köpta på härliga Litet nystan, som då hade fått nyare större lokaler än sist jag var där, trevligt!

Färdig koftan Emelie

Vad jag lärt mig av Emelie:

Det här är min första kofta! Så mycket är nytt, jag är glad att mönstret var enkelt att följa, och roligt.

Fejk-sidosöm! Det ger stabilitet och struktur. Synliga ökningar och minskningar är inte snyggt alla gånger. Jag vet inte vad som avgör att det ser fint eller fult ut. På den här koftan tycker jag sidosömmen gör att ökningarna och minskningarna i sidan ser ut att höra hemma mer, där de är. De är ju ändå centrerade till båda sidorna. På nästa Emelie ska jag göra fake seam på ärmarna också.

Inset sleeve. Den enda sömmen i plagget är axelsömmen. Vill sticka alla ärmar så här, eller med raglan!

Upp-plockad knappbård! 

Sewn bindoff. Det blev snyggt. Jag gillar den mer än vanlig avmaskning som blir lite större och lägger sig som en kedjesöm på stycket.

Jag har inte stickat med bomull/ull-mix förut heller. 

Nästa gång vill jag göra en längre Emelie i ull eller alpaka.